Det blev onödigt spännande i slutet av säsongen. Djurgården hade flertalet chanser att säkra en topp treplacering och var länge med i racet om andraplatsen men formen vacklade betänkligt i slutskedet av serien. Desto skönare blev det då Kerim Mrabti, i Kalmar, med sina två mål sköt DIF ut i Europa för första gången på evigheter.
Fin stämning på Guldfågeln Arena i Kalmar och det var inte hemmapubliken som ordnade den utan ett väldigt starkt bortafölje. Matchen var rätt oviss och på en retur efter en världsklassräddning av Andreas Isaksson borde Kalmar tagit ledningen men spelaren vars namn jag inte minns i skrivande stund som fick chansen lyckades med konststycket att skjuta över från 68 centimeters avstånd.
Allsvenskan 2017 är nu slut och det är dags att summera och blicka lite framåt nästa säsong. Jag koncentrerar mig, kanske inte så oväntat, på mitt kära DIF och betygsätter de olika spelarnas insats sett över hela säsongen och har vägt in mina förväntningar i betygen vars skala sträcker sig från 1-5.
Målvakt: Andreas Isaksson
Med allsvenska mått mätt kan det inte bli annat än högsta betyg. De stundom dåliga insparkarna som går direkt till inkast för motståndarna är inte längre tillräckligt många för att ett lägre betyg skulle vara motiverat. Betyget blir en femma och snälla Isaksson – fortsätt några säsonger till, allra minst en till i alla fall.
Backar: Elliot Käck, Jacob Une Larsson, Niklas Gunnarsson, Jonas Olsson och Felix Beijmo (övriga har spelat för lite för att betygsättas här)
Elliot Käck – underskattad och har väl lirat varenda sekund av årets allsvenska tror jag. I sina bästa stunder fungerade samarbetet på vänsterkanten med El Kabir suveränt och jag ser gärna att Käck blir kvar. En trea blir betyget.
Jacob Une Larsson – tagit ett stort kliv gentemot förra året och överraskat positivt på mig och får en fyra i betyg.
Niklas Gunnarsson – vilken oerhört skön backupspelare att ha. Att Özcan väljer att peta Jonas Olsson från startelvan i sista matchen som betydde så mycket säger en hel del. Trea blir mitt betyg.
Jonas Olsson – varit inne på det förut – jag tror Olsson gör ännu större nytta på Kaknäs än på plan. En riktig vinnartyp som jag tror bidrar stort i omklädningsrum och på tvåmålsspelet på träningarna. Har varit lite skadedrabbad och visat på osedvanligt bra skådespelartalanger (*blink*) men en fyra är han lätt värd och jag önskar väldigt mycket på att det blir minst en säsong till i den blåblåa tröjan.
Felix Beijmo – vad är det för kliv denna unga herre tar. Hoppar över Superettan och går in och tar en gjuten plats i startelvan, gör några mål och assister mer än jag hade vågat hoppas på och betyget blir en fyra på gränsen till femma med tanke på att mina förväntningar var obefintliga. Jag ska erkänna att jag hade noll koll på honom då namnet först började nämnas på diverse DIF-forum etc. och då bor jag ändå tre frisparkar från Grimsta IP där Brommapojkarna (Beijmos tidigare klubb) huserar.
Mittfältare: Magnus Eriksson, Kevin Walker, Haris Radetinac, Kerim Mrabti, Kim Källström, Othman El Kabir och Jesper Karlström
Magnus Eriksson – nio spelmål, fem mål på straff, sex assists… trots lite formtapp (sliten?) och måltorka på slutet är Magnus självklart värd ett högt betyg, en fyra får Mange av mig. En stark sådan.
Kevin Walker – nyttig spelare, verkar vara en glädjespridare ”off pitch” och gör sällan bort sig på plan och en trea blir det. Skön backupspelare.
Haris Radetinac – har förvisso mest fått göra korta inhopp men har då heller inte presterat vad jag hade förväntat mig eller hoppats på. En besvikelse för min del och en tvåa är vad jag kan erbjuda.
Kerim Mrabti – till skillnad från Radetinac har Mrabti kommit tillbaka med besked efter skada men han är också yngre och har sannolikt bättre läkkött och lättare att komma tillbaka i full form.
Låter kanske konstigt detta men Mrabti är kanske inte vår bästa spelare men den viktigaste. Svårast att ersätta vid skada och vad skönt det var att hans lårskada läkte snabbt så att han kunde spela oss till Europaspel med sina två mål i sista matchen för säsongen. Solklar fyra i betyg.
Kim Källström – jag hade stora förväntningar på Kim och han har levererat. Sju assist och tre mål men också en massa grymma krossbollar och passningar till den som assisterar till målen. Han är inte snabb men det kompenserar han med en blick för spelet och en fot som inte många andra har (någon?) i Allsvenskan. Med viss tvekan blir det en femma. Tvekan beror bara på att jag hade höga förväntningar och kanske borde han dundrat in någon mer frispark eller långskott men han har en kandidat till årets mål i min bok då han höll på att skjuta sönder nätet hemma mot Örebro.
Othman El Kabir – jag hade väldigt stora förhoppningar på Othman inför säsongen. Han inledde svagt, spelade fantastiskt i en rad matcher under sommaren men avslutade halvdant och är inte värd mer än en trea enligt mitt sätt att se det. Tror han kan ta ytterligare steg och förhoppningsvis gör han det i DIF och nästa år.
Jesper Karlström – här måste jag erkänna att förväntningarna var lågt ställda men Karlström har spelat sig till en rätt gjuten plats i startelvan och förtjänar en trea för det. Stundtals strålande men lite slarvig i passningsspelet emellanåt.
Anfallare: Gustav Engvall, Aliou Badji, Tinotenda Kadewere (Amadou Jawo, Julian Kristoffersen och Haruna Garba har spelat för lite, och det finns det nog goda skäl för, för att betygsättas)
Gustav Engvall – blandade och gav under säsongen. Inte alls gjort tillräckligt med mål efter sommaren och kan inte erbjudas mer än en trea även om han stundom visade sig vara en klassanfallare och då främst innan sommaruppehållet.
Aliou Badji – ”sparkapital”? Blir sannolikt bättre med tiden. Jag är inte helt övertygad och en tvåa är allt jag kan erbjuda. Hade han satt 2-1 i krysset i slutskedet mot AIK på Friends hade det blivit en trea.
Tinotenda Kadewere – mycket snack om denna spelares kapacitet och kunnande. Jag är inte ett dugg imponerad och brukar elakt kalla honom för ”Kladdewere” då jag tycker han överarbetar alla situationer. En tvåa och då är jag på gränsen till för snäll.
Det är på anfallsidan DIF måste förstärka om man ska ta ytterligare steg framåt 2018 dit jag redan längtar!
Huvudtränare: Özcan Melkemichel
Jag har sen serien ”Säsongsstart Allsvenskan 2017” (Svenska Spels produktion) älskat personen jag sett. Att ta DIF till en tredjeplats under sin första säsong är mer än godkänt. Visst har Bosse Andersson gett honom kvalitativa spelare och de sportsliga förutsättningarna också men vi är egentligen bara slagna av ett lag som tävlar på ungefärligt samma förutsättningar. Malmö kan inte riktigt räknas – de har sån bredd och kommer troligen vinna Allsvenskan även nästa år på halvfart.
Det lag vi är slagna av är AIK och det hade naturligtvis varit underbart att få sluta före dem i tabellen. Nu blev det inte så och om man ska kritisera Özcan för något, eller ha synpunkter om något, så är det kanske att han inte gick runt på fler spelare under sena hösten då formen såg dunkel ut men jag har å andra sidan ingen insyn i verksamheten på Kaknäs men jag tycker spelarna såg lite slitna ut under den senare delen av serien. Samtidigt som jag påpekar detta älskar jag ju kontinuitet och tryggheten i att veta vilka som kommer matchas och apropå kontinuitet så hoppas jag på väldigt små förändringar i truppen inför nästa säsong.
Önskeelvan kommer här:
Målvakt: Isaksson
Backlinje från vänster: Käck, Olsson, Une Larsson, Beijmo
Mittfält: El Kabir, Källström, Karlström, Eriksson
Anfall: nyförvärv tillsammans med Badji som tagit ett stort kliv under vintern och våren?
Detta var mina högst personliga åsikter. Lyssnar gärna på dina, allra helst om vi håller på samma lag.
/Frisken
Till sist: Lyckades sätta mitt kombinationsspel som jag ”rekade” här på sidan idag. AIK bortabesegrade Örebro som väntat och det blev mållöst i första halvlek på Stamford Bridge. Dubbeln betalade 4,55 då jag spelade men gick ner till 4,50 men då må vara ”förlåtet”? Kul om någon ryggade.
Allra sist: Att tappa 1-0 ledning till 1-3 hemma mot redan avhängda HBK inför 20070 åskådare är, i dagens läge då folk är så lättkränkta, en skymf mot den betalande publiken som tar sig till Tele2 en söndag i november för att åtminstone få avsluta säsongen med en vinst.
Och då ändå släggan är framme – Göteborg för h-vete. Pinsamt. Finner inga andra ord men gråter mig inte till sömns för något av dessa debacle.
Lycka är att vara Djurgårdare!
