Vägen till att bli svensk mästare…

Det känns som att min pokersäsong börjar om i augusti varje år. Värmer upp med cashgame på CC i Göteborg och ett par dagar kör jag kval till liveturrar, oftast på Pokerstars
till EPT Barcelona. Går det sedan bra i Barca är jag laddad för resten av året.

I år kom jag i pengar första turneringen och då var resan betald samt lite över till fler turrar. Cashgame gick också bra, men på grund av förkylning bestämde jag mig för att inte spela fler turneringar där, vila ett par dagar och sen åka vidare till Tallinn och Poker-SM.

Förra året gjorde jag min första resa till SM. Då åkte jag med härliga Toggan-gänget från Göteborg och hade en riktigt bra upplevelse av hela eventet. Hamnade då på de sista två borden, men tyvärr inget finalbord. Målet för i år var såklart att slå min egen prestation från föregående år, ta mig till finalbordet och sen att vinna. Jag försöker alltid jämföra mig med mig själv och inte andra spelare. Hur jag spelade förra året, förra veckan, förra handen och så vidare. Ha bättre kontroll över mitt spel och kunna utnyttja motståndarens svagheter.

Landade sent på flygplatsen i Tallinn och tog en taxi till hotellet, lämnade väskan och drog till Hilton för att regga mig till dag 1B. Kunde inte hålla mig ifrån att spela lite cashgame. Tre varv blev det och några 100 € plus sen var det dags att promenera tillbaka och sova lite.

Eftersom Hilton var fullbokat hittade jag ett trestjärnigt i närheten, fast ärligt talat undrar jag vem som sätter upp de här stjärnorna på skruttiga hotell. Två låga sängar och ett skrivbord var allt som fanns i rummet. Inga garderober och inget badrum eller toalett. Då både fönstret och gardinerna var trasiga blev man störd av både trafik och gatlyktor. Jag är inte den som brukar klaga men när det inte ens fanns varmvatten i den gemensamma duschen tänkte jag, att om det är någon gång jag ska klaga är det nu. Det gav resultat för booking.com fixade direkt ett nytt rum med både dubbelsäng, toalett och varmvatten.

Dagen därpå gick jag till turneringslokalen med en riktigt bra känsla och stämningen i rummet var på topp. Många glada och förväntansfulla spelare och supertrevliga arrangörer. Jag hade fått ihop nästan hela inköpet via kval så det kändes som att jag frirullade.

Hamnade på ett rätt bra bord direkt med lite blandade spelare och väldigt trevligt snack. Även om jag själv oftast är ganska tyst vid bordet tycker jag ändå om bord med lagom mycket prat, det gör att de långa timmarna går lite fortare.

Målet för dagen var att ha över 100 K i stacken och gå vidare till dag 2. Jag spelade många potter, små, stora och riktigt stora.. En spelare på mitt bord träffade verkligen allt. Han träffade set när jag klonkade nötstege på turn och den potten var avgörande för dagen. Vidare till dag 2 med ungefär 104 K.

Även nästa dag fick jag ett bra bord. Byggde fort upp stacken till 300 K, sen 400 K och jag tror att jag då var chipleader. Bytte bord efter det och där var det mycket tuffare. Inga billiga floppar, men lyckades ändå bygga upp stacken till 800 K. När det sedan bara var två bord kvar var det mycket upp och ner. Med bara tio spelare kvar gjorde jag ett stort misstag, jag satt på knappen och hittade AJ-suited (handen jag åkte med förra året). Cut-off höjer och jag ställer eftersom SB var short och BB var tight. Men BB vaknade med två svarta kungar och dubblade upp sig. Så hade jag bara 5-6 BB kvar, mitt mål som var över 1 miljon inför finalbord..

I min fantasi tänkte jag inte ens på tiondeplatsen utan tittade då och då bara mot förstaplatsen. Min vilja var så stark och efter en dubbling med A8 mot Hildebrands QQ var jag lite säkrare. Några händer senare ställde jag på SB mot BB, J8 vs. A5, träffar tvåpar och nu var det bubbla. Hittade två vackra damer på SB när alla hade lagt sig och jag höjer, BB synar. Flop: KQ8 regnbåge och jag betar lite. BB ställer med KJ och jag täcker honom. Finalbord med 1, 34 miljoner. Yay, nådde mitt mål!

Efter 12-13 timmars spel var jag riktigt trött och behövde sömn, tyvärr blev det knappt 6 timmar. Startade iallafall dagen med en härlig hotellfrukost och jag var redo för krig. Tänkte att nu kan ingen stoppa mig. Fick bra position på chipleadern och efter bara några händer var jag ikapp. Efter att 2-3 spelare hade åkt blev spelet långsamt och blindsen gick fram och tillbaka mellan oss som var kvar. När vi var fyra spelare kvar gick det ännu långsammare, blindsen var höga och vi var shorta. Det fanns cirka 40 BB fördelat på oss fyra och det kändes som att strukturen blev väldigt brant på finalbordet. I övrigt gillade jag strukturen, speciellt med ante på BB och hade bara velat se några små justeringar.

Under hela min pokerkarriär har jag nog aldrig förlorat så många flippar. Det var säkert mer än tio gånger som shortstackarna överlevde, men tillslut var vi äntligen heads-up. 6, 4 miljoner mot mina 2,2 miljoner. Tänkte för mig själv att jag kommer att vända det, och efter 3-4 händer tog jag en stor risk. Öppet stegdrag med 10-7, 893 på floppen och jag dubblade mot K8. 10 på river räddade mig. Nu var det jämnt och jag vann pott efter pott tills han var väldigt short. I sista handen limpade han och jag ställde med pocket-fyror, de stod och jag kunde ta hem titeln!

Ärligt talat kändes det helt overkligt. Det är alltid roligt att vinna en turnering, men SM känns extra kul. Det är det som är tjusningen med just turneringar, att man går in med ett mål och att sedan kunna stå som vinnare. I cashgame kan man sitta i princip hur länge som helst utan att känna att man har nått ett mål och blivit nöjd.

Fick så mycket gratulationer av folk jag inte ens kände, av de andra spelarna, folk som jobbade på kasinot och kompisar som railade från olika delar av landet. Jag tackar alla av hela mitt hjärta och hoppas att vi ses igen.

För er som har varit nyfikna på vem jag är så spelar jag poker på halvtid. Utanför pokervärlden är jag utbildad konstnär, målar en hel del och är just i färd med att bygga min egen ateljé. På min instagram (@milozand) och hemsida (milozandart.com) kan man läsa mer.

Kärlek & Respekt Milo