Var rätt laddad redan innan men då min brother from another mother, ”LG” bestämde sig för att göra den oerhört långa resan från Salem till Norrtälje, så blev peppen total.
Imorgon, lördag, bär det av i en liten bil till Norrtälje för en Texasturre med lagom inköp även om man tvingas till att göra en re-entry efter att ha varit för skjutglad eller sprungit dåligt under de första åtta nivåerna.
Funderar en del på detta med pokern – för den oinvigde är det nog mycket en bild av folk som ses för att skinna varann på pengar – ”and that’s it”. Men talar jag för egen del, och jag inbillar mig att mitt resesällskap håller med, så handlar pokern om så väldigt mycket mer än hoppet om den stora klonken. Det sociala är ju mer än halva grejen. Att åka till Norrtälje för poker då man som jag bor i Stockholm kan ju te sig konstigt och det handlar inte om värdet. Jag har fått för mig att motståndet är vasst, utan det är ju mer för att träffa massa sköna profiler. Dels såna man känner (mycket eller lite) sen tidigare men också för att stifta nya bekantskaper. Bland ”kändisarna” (för egen del) kan nämnas SurDarre, som inte alls är så sur som smeknamnet gör gällande, Dasen, här kan jag inte bekräfta huruvida smeknamnet är berättigat eller ej men man har ju hört ett och annat om denna relativt nya bekantskap, Jocke ”med och alltid i hatten” J samt min gamle gymnasiekompis Ufo.
Jag vet att mitt eget pokerkunnande kan ta mig till vinst i en enskild turnering men att skillsen inte räcker till för att vara en vinnande spelare i längden och då undrar ju folk varför man sysslar med det över huvud taget. Jag brukar svara till den som undrar att min hobby inte är dyrare än att spela golf men att på köpet har jag fått massa goda vänner, en jäkla massa sköna flyktigt bekanta och någon enstaka ”ovän”. Så slipper jag få sand i skorna vilket jag hade fått efter att ha ”övat” bunkerslag.
Norrtälje är inget ställe jag besökt alltför ofta för att lira på men jag minns (egentligen inte) en träff på något regemente för säkert snart 10 år sedan. Tror det var en av de allra första gångerna jag stiftade bekantskap med en annan god vän vid namn ”Knöling”. Denna man, som det är svårt att inte skratta åt och ihop med då man träffas, ska imorgon inför pokern anordna en Sten, Sax och Påseturnering. Det är antagligen hans chans att komma hem med någon peng kvar på fickan – ”eller ja veene” som han själv hade sagt.
Jag har även lirat en gång strax innan jul för ett par år sedan i samma lokal som morgondagens turnering avgörs i men då bustade jag tidigt. I första handen efter en bordsflytt tittade jag ner på två vackra damer och lyckades få action i en trevägsallin och gillade mina chanser preflop då båda mina motståndare satt med AK. Men både ett ess och en kung landade på flopp och det hela var slut långt innan jag hade hoppats.
Imorgon återvänder jag och har för avsikt att få betydligt fler timmar poker för pengarna och tackar på förhand för gästfriheten som en av arrangörerna, den synnerligen sympatiska Patric utan särskilda smeknamn eller öknamn vad jag vet, visat som låter oss slagga över uti-fall-att det skulle vilja sig så väl att vi hänger kvar till efter mörkrets inbrott. Det är förvisso inte jättemånga mil i bil men roligare saker än att köra i beckmörker kan jag tänka mig. T.ex. att lira Sviten mot en av spelets grundare, sköna Bengan, på något sidobord. Helst lirar jag ju såklart finalbord men då gäller det att ducka oturen och även ha lite tur. Jag är åtminstone inte tillräckligt bra för att vinna enbart på skicklighet men såna spelare finns ju *blink*
Får nog anledning att återkomma med en rapport på söndag eller så.
/Frisken
Till sist: En av profilerna i morgondagens turnering sa en gång på en annan klubb då han som sista person att agera hade att välja på FOLD eller CALL efter två all ins före honom, på fullaste allvar:
– Jag har ju i alla fall position.
Kan du som läser, och har känningar i gänget som spelar, gissa vem?
