mixed event-arkiv - Veckans Rek

I den där turneringen som där man blandat del mesta av disciplinerna som spelas här under SM nämligen Mixed Game blev det som vi misstänkte en riktig långkörare. Eller förresten. Det räcker inte. En långkörare är bara förnamnet och man var inte klar här förrän halv ett idag på förmiddagen.

Det var då en mycket, mycket trött vinnare som till sist satt men samtliga marker i spel. Denna spelare visade inte bara prov på enorm uthållighet utan även en skicklighet med tanke på hur många varianter av den ädla formen poker som spelades.

Vid fyra inatt, när jag kastade in handduken, så gjordes en omröstning att ta bort 7-korts Stötpoker för att turneringen skulle gå lite fortare. Då hade de flesta borden i alla fall påbörja nivå tre. Man startade alltså inte bara några timmar tidigare utan klockan 21 och hade alltså hållit på i sju timmar.

15 och en halv timme senare var det så över. Elise Berglind, förra årets vinnare i Sviten Special, stod som segrare efter att ha besegrat Peter Johansson heads-up. ”2 202 kammade hon hem förutom den ärofyllda SM-titeln. Vilken makalös prestation! Snyggt jobbat Elise! Jag är nog inte ensam om att vara mäkta imponerad av din insats.

Resultat Mixed Event 2018 (33 startande)

1. Elise Berglind – €2202
2. Peter Johansson – €1480
3. Janne Siljamäki – €960
4. Torgil Hellman – €640
5. Bobbo G – €480
6. Tor-Björn Roos – €350
7. Gia Carneström – €290

We’re in it for the long run.

Ja alltså inte jag, jag kommer att gå och lägga mig nu men våra spelare i Mixed-eventet däremot. De kommer att få vara här hela natten och jag skulle inte bli förvånad om de sitter här när jag kommer ner från frukosten och en massage imorgon förmiddag.

Trots att sex spelare åkte relativt snabbt i turneringen så är strukturen, för den som vill ha en snabb sådan, väldigt, väldigt långsam. Detta kan ta på tålamodet om man, som vår käre vän Mats Svendsen, trodde att man köpte in sig i en Turbo.

De flesta spelare är dock vid gott mod och supernöjda över att det finns så mycket spel. Att man fortfarande, efter fem timmars spel, inte kommit längre än till nivå två det är något som inte verkar störa dom.

Det har konstaterats att:

Att bord ett är världens tråkigaste bord (enligt bord två)
Att Texas Hold’em borde uteslutas från de fem spelformerna
Att Jens fått napp på Tinder
Att Jens betalat 2000 kronor för att få låna rumskompisens trimmer
Att det hade varit bra att ha med sovsäck alternativt koffeintabletter
Att bord fyra själva tycker att de har det roligaste bordet
Att bord två inte håller med och vidhåller att ”girls have more fun” (Gia Carneström, Eva Jiretorn och Elise Berglind)
Att Texas borde tas bort redan nu
Att de inte kommer att vara klara förrän tidigast lunch imorgon
Att det kommer att vara många som väljer att skjuta ur sig ur turneringen bara för att de inte orkar längre

Om huruvida bord två är det roligaste bordet återstår att se för nu har det fjärde bordet brutits och kanske kommer de nya spelarna att liva upp stämningen. För den behövs om man ska orka köra på så länge som den som vinner den vad jag, med mycket belägg, tror kommer att vara den längsta disciplinen i något mästerskap…någonsin. Så den som sa när tävlingen startade att detta borde vara det riktiga huvudeventet kanske inte hade fel. Jag menar hur mycket uthållighet och skicklighet krävs här? En ofantlig mängd. Om de inte bara väljer att skita i det allihop och spela Finns i sjön istället. Vilket jag undrar varför det inte var en av spelformerna? Det hade väl varit kul att mixa upp det med lite? Varför inte byta det mot Texas som ingen verkar vilja spela ändå? Eller mot den där Courchevel som jag fortfarande inte förstår. Jag menar en preflop med ett kort och sedan två kort på flopp? Vad är det för påfund?

Och DÄR fick jag äran att lägga in en elfte punkt till listan efter att man nu haft konferens med de sista 20 spelarna. Man tar bort 7-korts stöt. Det var ett demokratiskt beslut där 11 mot 9 röstade för.

Om ni vill se lite bilder från denna turnering föreslår jag en titt i DETTA album så förstår ni ungefär vad jag menar med att vissa ser mer entusiastiska än andra. Lite oroväckande är dock att dealern är den som ser ut att ha sämst uthållighet av alla.

Nu är det dags för ”Linas betraktelser” att säga god natt från Tallinn för nu har i alla fall min uthållighet beprövats och jag hade inte ens klarat mig till nivå två av denna turnering.

Tack för idag, kexchoklad!

//Lina