VECKANS REK FORTSÄTTER SIN REPORTAGESERIE OCH INTERVJUAR OLIKA SVENSKA PROFILER.
Turen har nu kommit till Joel Fritz, från Rimbo. En herre som spelat många pokerturneringar och som gärna lägger engagemang på den sociala biten runt om eventen.
En herre med mycket känslor. En fin herre.
Joel Fritz:
-För mig är du en levande legend, varför tror du?
Haha, ja du det handlar väl om att jag är lite ”galen” socialt och gillar att bjuda på mig själv.
-Vi är många som känner till dig som bubbelpojke, högljudd och likeable pokerspelare men du har ett ”normalt” liv också, du jobbar som sjuksköterska right?
Så, frågan blir därför – varför valde du att jobba som sjuksköterska?
Ja det stämmer, jobbar just nu enbart nattskift på Norrtälje Sjukhus. Innan jobbade jag tidigare ”länge” inom omsorgen med utvecklingsförsenade personer. Jag ”halkade” in på vårdbiten direkt efter gymnasiet när jag letade jobb, och fick då tips om att söka jobb till ett gruppboende. Det var väl egentligen mamma som tjatade på mig att söka jobbet, då jag egentligen inte alls hade någon tanke på att jobba inom vården, jag skulle ju bli ingenjör. Men jag gick dit och var på arbetsintervju och fick väl jobbet direkt, och jag trivdes direkt! Så på den vägen var det och när jag några år senare började känna att jag ville utbilda mig vidare så kändes det ganska naturligt att söka in till Sjuksköterskeutbildningen. Har varit färdig sjuksköterska sedan sommaren 2010.
-Ingen ånger med valet? Känner du att du har hamnat rätt?
I de värsta situationerna så undrar man egentligen vad man valt för yrke, men nej jag känner absolut att jag hamnat rätt! Kan nog inte tänka mig något annat just nu.
-Du är involverad i handbollen också, berätta? Varför handboll och varför ideellt?
Det är en väldigt lång historia men ska försöka fatta mig kort. Handbollen halkade jag in på ett bananskal. Är lagledare för Rimbos herrar i Allsvenskan. Jag lärde känna några av spelarna för många år (Runt 2003-2004) sedan via Counter-Strike, av alla sätt att lära känna folk. Det vart några av mina bästa vänner. Sedan spelade några av dem i Rimbo och jag var väl och kolla någon match och så. Sedan var några på andra handbollsäventyr innan de återkom till Rimbo 2008 när de låg i division 2. På den tiden bodde jag i Kallhäll utanför Stockholm. Jag var då tillfrågad av mina vänner att hänga med som ledare ner till en beachhandbollsturnering i Åhus den sommaren. Hade då ingen som helst koppling till klubben (förutom att jag kände några av spelarna samt lite folk runt klubben). Tänkte väl att det var en kul grej att hänga med och hjälpa till och ha lite kul. Det slutade med att jag efter den veckan vart tillfrågad av klubben om jag inte ville hjälpa till som ledare med herrlaget, och på den vägen är det. Har sedan dess varit med på en fantastisk resa från division 2 till division 1 sedan upp i allsvenskan och zenit var när vi mot alla odds lyckades ta oss upp i högsta serien (Då Elitserien) 2013. Det vart ett år i högsta ligan, men vilken erfarenhet. Nu har vi sedan 2013 huserat i näst högsta ligan och jag tycker att vi gör det väldigt bra med små medel och tunn trupp. Ideellt ja, jag har ju mitt jobb och klubbhandbollen skulle inte överleva om vi ledare inte gjorde detta ideellt. Jag har inga ambitioner att tjäna pengar på detta utan det är en stor hobby!
-Pokerspelandet då… ”bubble boy” – berätta?
Haha, ja det handlar ju om att jag åren 2014 och 2015 lyckades med att bubbla (komma en plats från pengarna) Main Event-SM som förbundet anordnade i Danmark respektive på Malta. Första året kändes det väl ganska tungt men det var min första ”stora” turnering och det var ändå ganska okej känsla efteråt trots att man åkte på en fyroutare.
Andra gången 2015 på Malta var det dock lite tyngre känsla. Dels för att jag hade en monsterstack och ledde efter första dagen, även att jag med 21 kvarvarande spelare (18 fick pengar) vann en monsterpott som gjorde att jag var en av de större stackarna. Sedan när jag väl åkte ut gjorde jag det med färg på turn, vi hamnade all in på turn och lilla tvåparet hittade kåk på river. Då var det bara att lämna och ta ett par bira med gänget.
Jag ringde dem och de satt på Argentinska köttrestaurangen och trodde inte sina öron att jag åkt ut. Men nu är det ju en ”rolig” historia. Sedan känns det som att just bubbelspelet sedan dess aldrig varit min bästa sida.
-Hur ser du på dig själv som pokerspelare?
Jag jobbar ju, så är fortfarande en hobbyspelare som ändå försöker satsa på liret och bli bättre hela tiden. Försöker analysera mitt spel, läser mycket böcker och kollar en hel del på nätet (videos m.m.) för att hålla kunskapen uppe. Har helt gått över till livelirandet då jag tycker det är mycket roligare än online, mitt spel känns också bättre då det är lättare att läsa situationer och spelare live. En mycket stor del av pokern för mig idag är det sociala, men också att spela seriöst och läsa andra spelare.
Som pokerspelare är jag väl en ganska tight kille (men är nog inte så tight som folk tror) och gillar att spela small ball poker, ha kontroll på potterna. Är en väldigt teoretisk och matematisk spelare, där mycket handlar om att räkna odds/procent. Det jag verkligen lärt mig sista åren är att kunna läsa många gånger ”exakt” vilka händer folk har och försöka utnyttja folks bluffar. Det är nog det jag tycker är roligast och den största utmaningen i dagens poker, att lära sig vad andra spelare har för händer och försöka utnyttja detta till max. Sedan handlar mycket om att lära sig av sina misstag och läsa spelet.
Att hitta ”tells” är också något jag tycker är väldigt utmanande med spelet.
-Du syns ofta på mindre lokala events och du arrangerar själv en turnering varje år – trivs du med de ”mindre” eventen, varför?
De mindre eventen är väl egentligen alla spelares poker. Här kan vem som helst vara med. Förkunskaper som krävs är att man kan reglerna och att man kan uppträda någorlunda socialt. I de mindre eventen (allt från 500 kronors- till 2000 kronors-turneringar) ser man alla typ av spelare. De hårdkokta 22-åringarna som analyserar varenda hand i minsta detalj.
Till Kenta och Gunilla, 55 år, som spelar för att det är kul. Här finns de som kanske spelar någon gång per år men även de som spelar väldigt ofta. Här finns gamla SM-rävar och kända samt okända ansikten i Pokersverige. Det är kul att det är en sådan blandning av folk och det är nästan alltid glada miner. Folk är där för att ha trevligt, och det blir även ett socialt viktigt event.
Det är också roligt att bygga upp förväntningar för folk, tex genom att ha lottningen av placeringarna av spelare genom att sitta och köra livesändning, det byggs upp en förväntning hos folk och jag tror sådant lockar spelare att återvända till denna turnering även kommande år.
En gemensam bekant, som syns i bilden, säger så här om Dasen (intressant smeknamn)
”Joel är en grym kille med ett mycket stort hjärta. Som kompis är han jäkligt lojal och ställer alltid upp. Som pokerspelare är han kreativ och spelar med stor inlevelse, mycket rolig att ha vid bordet då han alltid bjuder på sig själv.”
Samtidigt så är du alltid med i gruppboende när det kommer till att åka utomlands och spela turneringar, är det viktigt för dig – den sociala biten med att vara i grupp?
Ja även fast jag (trott eller ej) också trivs att vara själv så när jag reser på olika event så är det såklart mycket roligare att göra det med sina pokerspelande vänner. Har de senaste resorna fått äran att vara reseledare, boka transporter och boende. Sådant är kul och då får man också styra upp allt kring resan, jag gillar att ha kontroll på vart vi ska osv. Man bygger upp en förväntan genom att sitta på färjan eller flyget tillsammans, ta ett par kalla innan planet går och snacka poker och annat i livet. Men ja såklart det är roligare att vara ett gäng som åker tillsammans till ett event, det blir en helt annan grej.
-Är det någon turnering du verkligen ser fram emot att medverka i, isf varför?
WSOP Main event skulle man ju vilja spela, den finns med på min bucket list! Varför? Ja det är The main event of the main events!
-Hur tycker du att den svenska pokerscenen är idag vad gäller utbud, arrangörskvalité och spelarkvalitet, live + online?
Just den svenska pokerscenen så är det väl mest Pokerförbundet SM som lockar av de större eventen. Bra uppstyrt, med mycket sidoevent och annat vid sidan av pokern som gör hela veckan till ett härligt event. Annars är det väl klubbpokern som i Stockholm fortfarande fungerar mycket bra tycker jag. Har även varit ute en del i Sverige och gästspelat, en del i västra Sverige där det finns många pokerklubbar, spelade bland annat Värmlandsmästerskapen nu i somras. En fantastiskt rolig turnering med mycket härliga människor. Känns fortfarande som att det finns en hel del pokerspelare kvar i Sverige trots att boomen för länge sedan lagt sig. Många event runtomkring i Sverige både lokalt och utanför ”Storstan” som lockar mycket spelare. Tycker många arrangörer lyckas, har nog aldrig varit på ett misslyckat event, men så väljer man ju också vart man vill spela. Vi har ett större gäng spelare här ute i Norrtälje, så det är ju alltid kul att samlas och träffas. Finns även en mindre klubb här ute, och man har lärt känns mycket folk genom den.
Det känns som att med åren har många skapat sig mycket rutin kring hur turneringar ska skötas och det märks ute i poker-Sverige. Spelarkvaliteten är som vanligt väldigt blandad, men det går ju trender även i pokern gällande betsize preflop osv. Numera är det ju superstandard med 2xisch som första höjning. Dock tycker jag det är många som fortfarande spelar bluffar och semibluffar alldeles för uppenbart. Allt detta är angående livespelet.
Online har för mig gått över mycket till standardspel. Många är mycket duktigare än för flera år sedan och värdet att sitta och nöta online finns inte längre tycker jag.
Pokern har alltid varit ett socialt event för mig och det är så stor skillnad att spela livepoker mot onlinepokern rent socialt att jag nu i princip uteslutande spelar på livescenen. Visst, man kan spela någon satellit till liveeventen, eller något SM. Jag tycker pengarna tappar värdet när man spelar online vilket kan vara en farlig fälla. Pokern för mig ska helst spelas live.
-Du bjuder mycket på dig själv runt borden och är även engagerad och hjälpsam med bitarna runt omkring det sociala – tänker på PokerKollo och FIFA hörnan, V75 systemen, nattbadet eller den historiska bordslottningen kring ditt egna event mm/osv.
Varför? Tar inte det mycket fokus av ditt egna spel?
Haha, ja jag är väl lite av en spelevink, gillar väl att höras och synas, och att som jag sagt bjuda på sig själv. Det är roligt att underhålla andra. Tycker att det är kul att styra upp annat runtomkring pokern annars kan det lätt bli lite långrandigt med bara poker under alla timmar man tex är ute på ett helgevent. Jag kan ha flera bollar i luften och jag tror nog inte de sociala sidoeventen tar för mycket av mitt spel, snarare tvärtom, det kan vara bra att varva spelet med att ha annat att göra. Det är som sagt viktigt med det sociala och att folk ska trivas. Det lyfter pokern till en annan nivå och jag tror andra personer uppskattar när det finns lite annat att göra om man tex gått kallt och åkt ut i turneringen eller om folk gått kallt på cashgame tex och vill hitta på något annat.
Det är viktigt att kunna pausa från pokern när man vill och då blir det lättare om det finns lite andra saker att göra under en Pokerturnering som kanske hålls under 2 till 3 dagar. Och inte bara en bar med bärs utan det finns bad, tv-spel och annat att gotta sig med. Eller kanske ett skott på travet.