KLART NORRTÄLJE – NÄSTA POKERSBERGA

Ny pokerträff till helgen. Denna gång borta på ”hemmaplan” i Åkersberga. Klubben som självklart valt att kalla sig för Pokersberga. Vad annars?

Mer än ett ögonbryn har höjts över det faktum att 2016 års seriesegrare fortfarande är utanför årsfinalsplats, det spelas en rankingserie där topp 16 får spela final, och det är nu på lördag sista chansen att kravla mig upp dit.

Det är lite det som är tjusningen med poker att är man i zonen blir alla beslut rätt, är man det inte och springer sämre kan det kännas som att inget, någonsin, stämmer och att man blir utdragen i parti och minut. Eller det är i och för sig ingen tjusning alls i att vara utanför zonen men inne i den är det så varmt och skönt så. Fråga Hicke Medis eller Reine, två av klubbens sköna profiler. Reine som för övrigt alltid jagar mig och ger mig massa pikar men alltid med glimten i ögat.

Det är ett rätt underbart gäng på Pokersberga och en unik stämning, som kan bli ganska stojig emellanåt, som åtminstone inte jag trodde fanns på ”klubbnivå” längre. Här går man och längtar efter löningslördagen för då spelas en TNL med humant inköp men med valmöjligheten att satsa en liten slant extra i ”Highrollern” och dessutom tävla i skicklighetsgrenen om vem som får bäst hand innan första pausen.

Det går ett rykte om att det ibland krävs färgstege i sista handen innan paus för att vinna den, att fyrtal i ”ägg” kanske inte räcker. Det är inte svårt att s**** om a***** är fullt som det sägs.

Inte för att vara elak men kvaliteten på spelarna är mer ojämn här än på andra platser. Från förstagångsspelaren som knappt vet skillnaden i värde på färg och stege till habila spelare. Stannar man kvar för ”efterspel” kan man få se de sjukaste av sjuka spel. Inte ovanligt med att det kostar 300-400 geléhallon preflop i det 5-5 spel som är standard och det har även hänt att folk både ställt och synat utan kort.

Jag har längre till Pokersberga än flera andra klubbar som dessutom erbjuder dagliga spel. Inget ont om dessa men det är Pokersbergaträffarna jag längtar efter och lägger fokus på. Inte sällan laddas det flera timmar innan start. Det finns bl.a. en sjukligt bra restaurang på Hackstavägen dit jag brukar få en exklusiv inbjudan till, ibland hamnar vi på indiern Sazna och en gång om året laddar vi upp med kaninhoppning på Täljö. Klubben spelar poker en gång i månaden i regel och har procentuellt ett stort resglatt gäng som åker till SM, Battle of Malta där vi hittills fått se massa oförglömliga livesändningar då ”Humle & Dumle” (även kallade SurDarre och Papphammar) både lockat till skratt men också retat gallfebern på inte lika GT-marinerade kompisar.

Pokersberga är spartansk inredning, hög ljudvolym stundtals, extremt sega beslut (tyvärr) ibland. Men inget hindrar mig från att återvända och jag kommer antagligen vara på plats då årsfinalen avgörs även om jag inte kvalar in på lördag.

/Frisken

Till sist: Var beredd på att bli ”riverpippad” om du hälsar på. Utdragningarna duggar tätare ”här”.